Mot Kroatien!

Fredagen den29 juni 2012 vid 19tiden började vår resa mot Kroatien. Vi åkte på färjan i Helsingborg vid midnatt och åkte sedan raka vägen till färjan Rödby/puttgarden som vi åkte på 04.15. När vi kom iland parkerade vi på en liten sidoväg o sov mellan 05-08. Därefter åkte vi mot Hamburg, åt vid ett Mc Donalds vid lunchtid. Där fick Olle o Ture äntligen stå på tysk mark. Ture tyckte att det var jättehäftigt (?)o Olle utbrast:Så annorlunda allt är!
Barnen kollade film, ritade och spanade efter supersnabba bilar.
Strax efter 19 var vi framme hos Hansi med familj. De bor i Dinkelstraber utanför Munchen. Där väntade Hansi på oss för att ta oss med till byfestivalen. Det var på en bakgård o man kunde köpa korv, bröd och kakor samt lite orientaliska kläder. En trollkarl uppträdde. Plötsligt började det blåsa och åska. Folk fick panik och skrek och grät. Tält och bord lättade från marken och vi fick snabbt ta oss till våran bil o säka skydd. Där satt vi och tittade på ovädret, blixtarna gick kors o tvärs över himlen.Vi fick senare höra att veckan innan hade en del mäniskor dött i ett kraftigt åsknedslag det var därför många fick panik.
söndag. Vi blev bjudna på frukost av Hansis familj. Efter det gick vi och tittade på hans solcellspark på ett fält. Parken var instängslad och där betade får, de kunde söka skydd under solcellspanlerna. Efter det åkte vi till en pizzeria med hela Hansis familj (fru, barn, svägerska o svärmor). Riktigt god pizza. Dock började det återigen att åska, blåsa och hagla.
Vi tackade sedan för oss och begav oss mot Munchen där vi såg den stora stadion? Efter det for vi till Hitlers Örnnäste där vi campade på en parkering strax nedanför berget. På morgonen hoppade vi på en buss som tog oss den sista biten uppför berget. Färden dit var häftig (lite väl häftig för Sofias smak).När vi kom upp bokade vi nedresa om 2 timmar. Sedan fick vi gå in genom en stor port och genom en lång tunnel. I tunnelns slut fanns en hiss, insidan på hissen var klädd i mässing och var väldigt vacker. Utsikten var otrolig! Vi klättrade omkring som bergsgetter och såg lite snö på långt håll. Det fanns ett fik och i huset en restaurang.
Här följer Wikipedias beskrivning av Örnnästet:

Kehlsteinhaus är ett hus beläget på berget Kehlstein (1 834 meter över havet) högt över byn Berchtesgaden. Huset byggdes som en 50-årspresent till Adolf Hitler med Martin Bormann som byggherre och nationalsocialistiska partiet som betalare. Huset och vägen upp till huset byggdes samtidigt under 13 månader under åren 1937 och 1938, dock med stopp under vintermånaderna. Idag är vägen stängd för allmän trafik och en specialbuss transporterar turisterna upp till Hitlers "örnnäste". Vägen slutar nedanför huset på cirka 1 700 meters höjd. Inspektör Ing. Fritz Todt fick 1937 uppdraget som ansvarig för konstruktionen av vägen fram till Kehlstein. Vägen är 6,5 kilometer lång och 4 meter bred och skulle grävas och sprängas ut i sidan av berget av över 3000 stenarbetare och murare av Italienskt ursprung.^{[källa behövs]} Fem tunnlar grävdes ut och en parkeringsplats där fordon kunde vändas byggdes. Därifrån grävdes en tunnel 3 meter hög och 124 meter rakt in i berget. Vid slutet av tunneln finns ett rum med väggar av för hand uthuggen natursten. I rummet finns en hiss upp till en hall i Kehlsteinhaus. Invändigt är hissens väggar och tak klädda i mässing och venetianska speglar och grönt läder. Uppe i Kehlsteinhaus i den största salongen domineras rummet av en öppen spis i röd italiensk marmor. Idag finns en restaurang i huset.
Trots den omedelbara närheten till sitt semesterhem Berghof besökte Hitler sällan Kehlsteinhaus. Den enda politiskt betydelsefulla person som Hitler mottog här var den avgående franska ambassadören i Tyskland, André François-Poncet, den 18 oktober 1938.
En annan stor händelse på Kehlsteinhaus var bröllopsmottagningen som följde efter giftermål mellan Eva Brauns syster Gretl och Hermann Fegelein den 3 juni 1944. Händelsen filmades och bland andra Martin Bormann kan ses i filmen.
Efter kriget användes Kehlsteinhaus av de allierade amerikanska styrkorna som en militär postering och var ej tillgänglig för civila. Det var inte förrän år 1960 som den lämnades tillbaka till staten Bayern. Idag är huset museum.
När vi efter 2 timmar kom ner såg vi en skylt om en rodelbana. Vi fick gå en slingrande stig genom en skog. Det var en ganska bra bit att gå och det var varmt ute dessutom hade vi inte så mycket vatten med oss. Olle o Ture förvandlades då till överlevare. De hittade pinnar som blev till jaktspett gick på jakt efter pungråttor som vi skulle kunna äta. De badade i fjällbäckar och smög omkring. De var rejält trötta när vi slutligen kom fram till rodelbanan (där fanns en stor parkering så vi kunde ha åkt med husbilen dit). Som tur var sålde rodelägaren glass! Rodel var jättekul! Ture körde som en galning!
Efter det hoppade vi på en buss tillbaka till husbilen sedan for vi till en supermarket och tog ut pengar o köpte mat. Staden var jättefin och Olle köpte jättefina stenar.
Vi åkte sedan till Königsee, en jättefin liten by vid en sjö som var omringad av höga berg. VI strosade runt, barnen badade i det kalla vattnet.På sjön får man bara köra med elmotorer och har man tur kan man från en turistbåt få höra en trumpetsignal som demonstrerar Königsee-ekot. En gigatisk anläggning visade sig vara en Bob/Rodelbana.
Sedan for vi vidare. Strax innan Zell am See stannade vi på en parkeringsplats och sov. Efter lite turistande i Zell am See for vi mot Grossglocknerpasset.